|
|
|
|
|
|
Nacka Miljövårdsråd |
|
Saltsjöbadens Naturskyddsförening |
|
|
|
|
|
Nacka 2020-04-06 |
Mål M 10996-19 ‐ utveckling av talan, bevisning etc.
I tillägg till vad undertecknande föreningar ("Föreningarna")
tidigare anfört i Mark- och miljödomstolen får härmed anföras
följande.
1. Strandskydd
Syftet med strandskyddet är att långsiktigt trygga
förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och att
bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (MB
7:13).
I målet är det fråga om att lämna dispens från dessa i
miljölagstiftningen uppställda regler. Dispens kan endast ges om den är
förenlig med strandskyddets syfte och den skall lämnas med
stor restriktivitet (prop. 1997/98:45 del 1, s. 317 f och
prop. 2008/09:119 s. 53).
Det aktuella området ligger inom ett naturreservat, vilket är
inrättat inom ett av rikets så kallade "primära rekreationsområden"
(MB 4:2).
Föreningarna menar att lagens krav är viktiga och skall upprätthållas,
inte minst i detta fall. Skutviken ligger i ett skyddat område, som
dessutom är av riksintresse. Viken har dokumenterat viktiga kvaliteter både
för det allmänna friluftslivet och för naturvärdena på land och i
vattnet.
Kommunen agerar varken långsiktigt eller restriktivt i sin hantering av
strandskyddet, vilket framgår av det som anförs nedan.
2. Kommunens överklagande i detalj
Med anledning av vad kommunen anfört i sitt överklagande daterat den 17
oktober 2019 ("Överklagandet") får Föreningarna kommentera samtliga
punkter och påståenden i tur och ordning enligt följande.
-
Kommunen (Överklagandet sid 2, st 2-3) - i huvudsak anges
följande: "Det har pågått båt- och varvsanknuten verksamhet på den
aktuella platsen sedan 1930-talet."
Föreningarna: Kommunens egen utredning i ab 13 slår fast att
verksamheten på platsen bedrivits "i liten skala och på fritidsbasis",
detta i princip sedan decennier. Det har aldrig, åtminstone inte sedan
1960-talet, bedrivits någon verksamhet som på något sätt är jämförbar med
den som kommunen och arrendatorn nu planerar.
Den planerade verksamheten kommer att ha en helt annan avhållande
inverkan på allmänhetens tillgång till området. I arrendeavtalet förutsätts
till och med att området skall få inhägnas, se §10, p. 7 i det gällande
arrendeavtalet, ab 14.
Vidare planerade kommunen tillsammans med Pampas Marina för knappt 20
år sedan att ändra användningen av området. Ett avtal slöts 2002 och den
fritidsbetonade verksamhet som dittills bedrivits av Klas-Åke Bergfelt
lades ned (se ab 13, sid 8 och 12). Det projekterades istället för
bostadsexploatering och permanentboende på motsvarande sätt som Pampas
Marina bedriver i Solna. Exploateringen skrinlades emellertid efter ett par
år och 2005 tog Rolf Zander och Safari Marina över området och inledde igen
en verksamhet i mindre skala. Under de tre åren mellan 2002 och 2005
bedrevs det under en längre period ingen verksamhet alls på området. Enligt
Föreningarnas uppfattning gör det längre verksamhetsupphållet under Pampas
Marinas tid att området därefter inte legalt tagits i anspråk, varför
området idag inte alls kan anses vara ianspråktaget i lagens mening.
-
Kommunen (Överklagandet sid 2, st 4-6), i huvudsak anges
följande: "Kommunen vill här framföra att utgångspunkten om ett år,
mellan rivning av tidigare byggnad och ansökan om strandskyddsdispens för
ny byggnad, blir orimligt kort i aktuellt fall."
Föreningarna: Tidsåtgången och problemen med detta är inget
annat än en osammanhängande efterhandskonstruktion från kommunens
sida.
Kommunens egen utredning (se ab 13, t.ex. sid 23) slår beträffande
båthallarna redan 2008 fast bl.a. att "särskilt sidoskeppen och norra
gavelväggen är illa åtgångna" och "delarna av verkstadsbyggnaden... bör
rivas".
Samma utredning (ab 13, sid 21) bekräftar också att "All mark och
sediment där varvsverksamhet förekommit är vanligen starkt
förorenad. Användning av platsen för andra ändamål skulle medföra behov av
en omfattande sanering".
Kommunen planerade för restaurang- och caféverksamhet och slöt 2011
avtal om detta med arrendatorn. Både rivnings- och saneringsbehov stod
således klart för kommunen i god tid. Varken rivningsarbetena eller själva
saneringen av området tog mer än några veckor i anspråk.
Vidare anför kommunen att kommunen ville avvakta andra beslutsprocesser
innan de planerade för ersättningsbyggnaderna. Enligt Föreningarna
avvaktade kommunen här på egen risk. Allt annat vore orimligt och skulle
öppna för att tiden mellan rivning och uppförande av ersättningsbyggnader
aldrig skulle kunna begränsas och uppehållet i ett ianspråktagande skulle i
princip alltid potentiellt kunna bli hur lång som helst.
Om kommunens påståenden i denna del vore sanningsenliga skulle rimligen
ansökan om dispens ingivits i mitten av maj 2015. I stället väntade
kommunen i över 13 månader med dispensansökan och då var den dessutom
bristfällig och fick både revideras och kompletteras.
Föreningarna hävdar att tiden om ett år inte är orimlig i det aktuella
fallet. Tidsutdräkten är fullt ut kommunens eget fel och i Överklagandet
försöker kommunen blanda bort korten genom hänvisningar till redan långt
tidigare kända omständigheter.
Befintliga byggnader revs för snart 8 år sedan - området har således i
denna del inte varit ianspråktaget kontinuerligt och strandskyddet har
återinträtt, vilket utesluter att det t.ex. skulle vara möjligt att uppföra
så kallade ersättningsbyggnader.
-
Kommunen (Överklagandet sid 3, första stycket), i huvudsak anges
följande: "... de åtgärder som dispensen avser ... motverkar" inte
strandskyddets syfte.
Föreningarna: Ett båtvarv är en mycket smutsig och bullrig
verksamhet, som är avskräckande både för människor och djur. Ingen
motsvarande, för allmänheten inskränkande verksamhet har tidigare bedrivits
på platsen, i vart fall inte sedan 1960-talet. Området har tidigare inte
varit ianspråktaget på detta sätt. Varken tidigare byggnader eller
nuvarande verksamhet har en avhållande karaktär i den grad kommunen vill ge
sken av och åberopar.
Mitt bland lyftkranar och båtar är det självklart en utopi att
vidmakthålla en fri passage för allmänheten. Lyfta och hantera hundratals
båtar per säsong är en riskfylld verksamhet, som inte kan kombineras men
hundpromenader, förbipasserande dagisgrupper och annat friluftsliv i
naturreservatet. En inhägnad, vilken kommunen och arrendatorn följdriktigt
också avtalat om, kommer att vara oundviklig. I Fisksätra (grannhamnen) är
det höga stängsel och taggtråd långt ut i vattnet som krävs och också
finns.
Inget som kommunen angett antyder att den aktuella verksamheten skulle
kunna bedrivas på ett säkert sätt, eller ens försäkras, utan en ordentlig
inhägnad.
-
Kommunen (Överklagandet sid 3, st 3-5), i huvudsak anges
följande: "... båthallarna för sin funktion måste placeras vid
vattnet".
Föreningarna: Precis som Mark- och miljödomstolen slagit fast är det
inte tillräckligt skäl att ett båthus måste ligga vid vattnet för att
strandskyddsdispens ska beviljas. Det saknas helt utredning både (a) kring
behovet för anläggningen som sådan och (b) för alternativa placeringar. Det
finns inte heller något angivet om några kumulativa effekter av
exploateringen och den utökade verksamheten ‐ tillfartsväg, parkering,
fiskeri är bara några exempel på saker där det konstaterats en betydenade
påverkan, men där utredning ändå saknas.
Det finns i närområdet åtminstone 5 andra varv eller hamnar som alla
ligger utanför naturreservatet och där, såvitt känt ingen vidare dispens
från strandskyddsbestämmelserna skulle behövas för den aktuella
verksamheten.
Den bristfälliga planeringen och utredningen exemplifieras av
följande. På 1990-talet stängde kommunen ner Neglingevarvet i den
närbelägna Moranviken. För närvarande läggs Jaktvarvet på Solsidan ner -
enligt exploatörens senaste årsredovisning planeras i enlighet med ny
detaljplan byggstart för bostäder 2022. Arrendatorn i Skutviken bedriver
redan varvsverksamhet i grannhamnen Fisksätra marina, där kommunen länge
varit storägare och så sent som 2017 rapporterade om satsningar på totalt
80 mkr, se
vidare
https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2017/01/marina-dyr-men-lyckad-satsning.
-
Kommunen (Överklagandet sid 3, sista stycket), i huvudsak anges
följande: "Det enskilda intresset... bör väga över det allmänna
intresset".
Föreningarna: Det enskilda intresset kan, som ovan anförts,
tillgodoses på ett antal olika sätt. Det föreligger ingen utredning, varken
beträffande behovet av verksamheten/dess utökning eller av alternativa
placeringar härför.
Det allmänna intresset å andra sidan är mycket starkt inom det aktuella
området, som är klassat som naturreservat inom ett av rikets så kallade
"primära rekreationsområden", där enligt Föreningarna restriktiviteten för
dispenser från strandskyddet bör vara som allra störst.
Privatiseringseffekten av ett varv går nästan inte att överskatta -
tung industriell verksamhet, stora kranar, byggnader på över 9 meter
etc. Värdena för det allmänna friluftslivet ruineras på ett stort område i
och kring Skutviken, sannolikt delvis också på andra sidan
Lännerstasundet.
Muddring, sprängning, pålning etc. planeras för genomförande av de
åtgärder som den sökta dispensen avser. På kort sikt kommer dessa åtgärder,
som inte är tillåtna inom naturreservatet, att ha en stor negativ påverkan
på både djur- och växtliv i Skutviken och områden där omkring.
På lång sikt, om den otillåtna muddringen och sprängningen skulle
genomdrivas, skulle viken komma att trafikeras av fler, tyngre och mer
djupstickande båtar. Detta skulle effektivt komma att ruinera vikens
förutsättningar för att vara en plats där skärgårdsfisken kan reproducera
sig.
-
Kommunen (Överklagandet sid 4, första stycket), i huvudsak anges
följande: "... varvsverksamheten... vårda kulturhistoriskt intressanta
miljöer".
Föreningarna: De kulturhistoriskt intressanta båthallarna revs
2012, med korrekta insatser hade de kunnat räddas. Kommunens egen utredning
2008, ab 13, sid 22, bedömde att de befintliga byggnaderna/båthallarna från
1930-talet kunde, förvaltade på rätt sätt, finnas kvar ändamålet
kulturhistoriskt intressanta byggnader. En förutsättning var att en vård-
och underhållsplan för byggnader och infrastruktur skulle tas fram och
följas upp.
Även en större del av varvets ursprungliga maskinella utrustning fanns
ännu bevarad då kommunen gjorde sin utredning 2008. Även denna befanns vara
relevant i ett kulturhistoriskt perspektiv.
Den maskinella utrustningen är inte längre bevarad och återstående
snickarbodar har totalt ignorerats. Både arrendatorn och kommunen har låtit
denna sista del av det intressanta kulturarvet förfalla bortom
räddning.
De planerade byggnaderna är moderna och ritningarna andas överhuvutaget
inget av ett kulturarv, se ab 84.
3. Ersättningsbyggnad
En så kallad ersättningsbyggnad skall i strandskyddssammanhang i
huvudsak motsvara den tidigare byggnadens storlek, utformning och
placering. I enlighet med vad som tidigare anförts anser Föreningarna anser
inte att det i förvarande fall kan bli fråga om ersättningsbyggnader, men
noterar ändå följande beträffande föreslagen "ersättningsbebyggelse":
Bebyggd yta skall öka med över 50%. De tidigare byggnaderna
omfattade totalt ca. 1.200 kvm (ab 13, sidan 16). Bygglovet kommunen
lämnat avser totalt 1.855 kvm.
Bygghöjden skall öka med nära nog 75%. De tidigare byggnaderna
hade en fri höjd på upp till 4,9 meter (ab 13, sid 16). Bygglovet
kommunen lämnat avser byggnader med en fri höjd på 8,5 meter (ab 84).
Föreningarna bestrider att det under dessa förutsättningar kan vara fråga
om ersättningsbyggnader. De stora skillnaderna kommer att göra platsen "mer
ianspråktagen" och, i strid med gällande regler verka mer avhållande på
allmänheten respektive inkräkta mer på naturvärdena som strandskyddet skall
värna.
4. Fiskeri
I tillägg till vad Föreningarna tidigare anfört beträffande fiskeriet
har det nyligen också framkommit att även fiskerättshavarna i skärgården i
allmänhet är mycket bekymrade över de viktiga lek- och fiskevikarna. Enligt
ett initiativ som det rapporterades om i vintras, se
vidare http://www.skargarden.se/nya-fredade-omraden-kan-komma-redan-till-varen/,
kan det bli fråga om att specifikt skydda ett 30-tal vikar i skärgården
redan under våren 2020. Signifikativt är att "skärgårdskommunen Nacka" inte
har med en endaste vik.
Det aktuella initiativet understryker allmänintresset av att
upprätthålla strandskyddet och bibehålla Skutviken orörd.
5. Bevisning
Utöver den bevisning som åberopats i Mark- och miljödomstolen åberopar
Föreningarna nu också följande bevisning.
Vittnesförhör med Sven Fernqvist, närboende; att höras om
verksamheten på platsen från 1960 och framåt för att bevisa att någon
egentlig varvsverksamhet inte förekommit på platsen på mycket länge samt
att det under en längre period under åren 2002 till 2005 inte förekom någon
verksamhet alls i Skutviken.
Föreningarna förbehåller sig rätten att återkomma med ytterligare
bevisning.
6. Övrigt
Det ovan anförda inges nu som sagt i tillägg till det som Föreningarna
tidigare anfört i Mark- och miljödomstolen och Föreningarna yrkar ånyo på
syn både i den aktuella Skutviken och det närliggande Fisksätra. Frågorna i
målet är mångfacetterade och omfattande och ett besök på plats är av
största vikt för att kunna få till stånd en korrekt bedömning av
helheten.
Handlingarna vi gärna skulle vilja få oss tillsända från handläggningen
i Mark- och miljödomstolen är ab 81 till och med 86. Dessa kan gärna
skickas elektroniskt per e-mail. Vänligen meddela om filerna skulle bli
för stora så återkommer vi med en postadress för en försändelse med
papperskopior. Baserat på dessa handlingar förbehåller sig Föreningarna
rätten att komplettera sin talan senare.
Som ovan,
|
Saltsjöbadens Naturskyddsförening |
|
Nacka Miljövårdsråd |
|
|
Gudrun Hubendick |
|
Jan Åman |
|
|