Är innerskärgården i fara?

Metylkvicksilver och andra organiskt bundna former av kvicksilver är ett av de farligaste koncentrerade ämnen vi känner till, jämförbart med dioxin eller plutonium. Några gram metylkvicksilver räcker för att stoppa fiskarnas och de andra vattendjurens fortplantning i en liten sjö. Några kilo räcker för att förgifta innerskärgården. Människor får hjärt-, hjärn-, nerv- och njurskador. Organiskt bundet kvicksilver tas lätt upp genom huden. Det bildas naturligt av vissa lägre organismer ur oorganiska kvicksilverföreningar och anrikas lätt i däggdjurs inre organ. Vilka förutsättningar som leder till bildning av metylkvicksilver är ett till största delen outforskat kunskapsområde.

Om träfibermassorna utanför Tollare har samma kvicksilverhalt som ytskiktet, så finns där 3-4 kg. Men enligt undersökningar från början av 1980-talet finns där 50-100 kg eller mer. Antalet kilo är dock inte avgörande för kvicksilvrets farlighet, men däremot hur mycket som metyliseras, dvs övergår i organisk form och blir en del av det ekologiska kretsloppet. Det kvicksilver som kommit in i kretsloppet kommer att vara kvar där inom överskådlig framtid eftersom kvicksilver ej är nedbrytbart.

Rent kvicksilver och de flesta kvicksilverföreningar är inte tillnärmelsevis så giftiga som metylkvicksilver. Det är inte utforskat hur mycket av kvicksilvret utanför Tollare som hittills omvandlats till metylkvicksilver. Men för varje år som massorna ligger kvar så syresätts en allt större del av dem, bl a genom att gasbubblor från de syrefria massorna släpper in vatten, som för med sig syre. Massorna vid Tollare är också utsatt för yttre erosion orsakad av frekvent båttrafik. Syret har hittills till stor del absorberats av massorna genom oxidation. Dessa processer har fortskridit många år, och det skulle ta ännu fler år, om massorna får ligga kvar, innan det finns så mycket syre i de djupare skikten av massorna att de ruttnar. Det kvicksilver som nu binds i massorna kommer vid förruttnelse att exponeras för okontrollerbara biologiska processer. Enligt ekologisk expertis är också den situation då det finns syre ibland, och ibland inte, gynnsam för den farliga metyliseringen av kvicksilver.

Om de ansvariga för Tollare Pappersbruk och myndigheterna 1945-64 känt till konsekvenserna av att släppa ut vattenlösligt fenylkvicksilver så hade andra metoder använts för att hindra mögel i maskiner, utrustning och pappersmassa. Nu vet vi mer, men inte tillräckligt mycket. Vi kan dock vara rätt säkra på att det är nu, om någon gång, som felen går att rätta till.

Byggföretaget NCC vill exploatera sin mark i Tollare, och har kravet från Nacka kommun att i så fall också åtgärda problemen med de kvicksilverhaltiga massorna. NCC gjorde ett försök att mot Naturvårdsverkets, Länsstyrelsens och Nacka kommuns yrkanden få Miljödomstolens godkännande att täcka över massorna med betongmattor, för att efter denna "åtgärd" försöka få bygga 600 bostäder på sin mark. Miljödomstolen sade nej till övertäckning, och NCC drog då tillbaka sin ansökan för att ha möjlighet att återkomma senare med samma ansökan. Att sanera vattenområdet från träfibermassor kostar enligt NCC minst 200 milj kr medan en övertäckning bara skulle kosta c:a 20 milj kr.

NCC har nu tagit sig an uppgiften att kartlägga kvicksilverförekomsten i massorna och analysera vilka processer som pågår där och vad som kan hända i framtiden under olika förutsättningar. NCC föreslår som ett av flera övergripande mål för åtgärder inom deras fastigheter i Tollare bl a att "direkt eller indirekt skadlig exponering för fibersediment skall förhindras". Detta är ett ambitiöst och nödvändigt mål om vi skall slippa att Lännerstasundets vatten förstörs. Och innerskärgårdens vatten? Om NCC menar allvar med detta förslag och dessutom genomför seriösa mätningar och analyser så torde de, liksom Naturvårdsverket m fl, komma fram till att träfibermassorna utanför Tollare måste bort! Att de inte får vara kvar där är viktigast. Kanske måste massorna, åtminstone en period, deponeras på annan plats, men det kan utvecklas metoder att separera dem från kvicksilvret, t ex när /om det är möjligt att elda dem med 100% effektiv rökgas-rening.

Att svavel-väte periodvis varje år bubblar upp från de syrefria sedimenten är dessutom dåligt för närmiljön och kan, under vissa förhållanden, också vara hälsofarligt. Även detta är ett starkt skäl för att ta bort träfibermassorna. Och det planeras dessutom nybyggnationer i området!

Skärgården är ett riksintresse. Den är också en stor del av vårt lands ansvar för Världsarvet. Därför får inte det som händer -eller inte händer- utanför Tollare pappersbruk vara helt beroende av NCC:s vinstkalkyler med förutsättningen att bostadsexploateringen skall finansiera den nödvändiga saneringen. Nackaborna vill heller inte att varenda kvadratmeter i Tollare skall bebyggas.

Kanske skulle staten köpa marken av NCC för en symbolisk summa (NCC har fått marken nästan gratis, och den har inte så stort marknadsvärde om den ej går att exploatera), sanera bort träfibermassorna på ett ekologiskt godtagbart sätt och därefter sälja delar av marken åter till NCC eller till annan om NCC ej är intresserad. Eller kanske 200-300 bostäder (inte gärna fler) gånger 3-7 milj kr minus bygg- och saneringskostnader ger tillräcklig lönsamhet för NCC utan att staten behöver ingripa.

NCC planerar att ha ett färdigt förslag eller två alternativa förslag klara inom ett år. Alla som inser betydelsen av vad som händer i Tollare har då en chans att påverka Nackas och skärgårdens framtid.